
I lördags så var jag på Medicinsk biologis avslutningssittning på deras Nolle-P eller mottagning av nya studenter. Denne hölls på HG (herrgår’n) vi var nästan 60 stycken deltaganden. Före själva sittningen hade jag bjudit hem lite kompisar på fördrink med kex och ost. Det var verkligen kul att se gamla ansikten igen. Kändes som att vi alla var taggade inför sittningen. Var ju flera månader sedan man gick på en sittning.
Jag, Daniel och Jana beslöt oss för att ta en taxi. Tro mig på detta, klockan 18.00 en fredagskväll är inte tiden man skall ringa till ett taxibolag. Jag fick stå i kö i ca 5 minuter innan jag kom fram, och då hade inte bolaget en taxi förrän om 20 minuter, kul när man skall vara på HG innan kl 18.30. Men men… Dit kom vi iallafall dock än några minuter för sent. (fint folk kommer sent
)
När vi sjungt klart med.bi hymnen (medicinsk biologis svar på kungssången) och satt oss ned vandrade fadderiet (uppstigen ur stångån) Stamcellen in och bad Nollan hälsa på dem i brukligt manér (alltid kul att höra nollan sjunga nolle-sången :D)
sedan så var det dags för stamcellen att också njuta av förrätten, (som var en liten puttenuttig laxrulle) dock försökte en i stamcellen som satt brevid mig att sno till sig en bit från min tallrik, (men då högg jag till med gaffeln och denne sprang i väg, eller något :P)
Vid angivet kommando reste sig stamcellen upp och gick fram och, tja.. uppträdde tror jag att det heter. lite sång dans och naket blev det visst.

under kvällen så blev det ett antal glas vin, och framträdanden från dels våra egna fyllecellen, men även läkarnas festeri (medsex) kom och underhöll oss. Och så inte minst Peter Pålsson som återigen vart munken som för kära nollan till att bli en i familjen. Mycket vackert indeed.
Som gammal gammal patet, så hade man dock sett det mesta. Väldigt roligt att se andra människor göra sin tolkning på låtar man själv har varit med och framfört och utvecklat.
(psykosambo, som Patrik skrev under vårt år är ett exempel) Sedan så har det ur ett citat hämtat från en festerifest om jag inte minns fel, Angelika får rätta mig då, blivit litet utav en medbi-snapsvisa. Jag var minst sagt chockad.

Men men, mycket kan hända på ett år då man är borta. Sjukt kul, dock lite deprimerande att man vart så gammal…
Ni får la kolla in bilderna genom att klicka på dem… och kommentera gärna här på bloggen.
Cheers
ps. jag vet att jag är 2 timmar och 43 minuter försenad, men det var väl värt väntan
ds.

.